Paintspeeling

Syster, du har min tillit

Jag tror på din styrka

Jag tror på dig

Din styrka finns i dina tårar

Med tårar kommer frihet

Så gråt syster, gråt!

Broder, du har mitt stöd

Jag står bredvid dig i ditt beslut

Jag står bredvid dig, trots min motvilja

Din styrka finns inom dig

Med tankar kommer frihet

Så tänk broder, tänk!

Vänner, ni har min vänskap

Jag lyssnar på er

Jag lyssnar på historien

Er styrka finns hos vännerna

Med tillgivenhet kommer lugn

Så vila vänner, vila!

Jag finns här, min axel är formad efter ett huvud

Min hjärna är uppskuren, söndersågad och naken

blottar samtliga celler som möjligen skulle kunna infinnas

Sågen tudelar mitt ansikte

symetriska delar

Ett öga på vardera sida

Min tunga är styckad, skändad och upplöst

för att göra mina frågor mållösa

för att göra mina svar ljudlösa

En fråga fastspikad på varje bortryckt del

rostiga spikar som färgar mitt saliv
rött

Ett svar som aldrig kan uttalas

Mina tarmar kastas om, knyts ihop och klipps av

väller ur min buk

Kroppsvätskor förväxlas med sörjan av svål och ligament

Skillnaden mellan min kropp och tillvarons gyttja

-         Irrelevant, försummad och förkastad

Mina invärtes delar har fått en oberoende existens

Benbyggnad, inälvor och intellekt

försvinner från vad som är kvar av mig

det finns ingenting kvar av mig

försvinner från ingenting, ut till allting

jag är allting

Jag vaknade upp

En tanke slog mig

den kom från min dröm

"Det här är min dag"

Vadå min dag?

frågade jag och slumrade till

Jag somnade om

om och om igen

Jag ville vakna till den där tanken

"Det här är min dag"

igen, och igen

Vadå min dag?

frågade jag och steg upp

Du måste vakna innan du somnar

Luften efterlämnar ensligheten

Jag drar efter andan men repet är för skört

Mina såriga händer förmår inte att hålla emot

Med hjärtat i halsgropen väntar jag på att dras ner

orkar inte kväljningarna

inte nu

Jag spyr upp min blodpump

Håller kvar hjärtat mellan mina tänder

Blodet sipprandes ner för mungipan

Får inte tappa!

med variga händer stretar jag emot

vilket skämt

Vem säger att alla får en andra chans?

(Paragraferna, lagarna?)

Vem tänker åt dig?

(Paragraferna, lagarna?)

Var det någon som kom och bytte repet, gav mig ett par handskar eller erbjöd sin hand?

-         knappast

Ingen vill hjälpa den smutsiga

Ingen vill hjälpa den bloddränkta

du kräver åttio kronor för varje timma

i ringaste utsträckning

för att ägna en tanke

för att göra tanken till åtgärd

för att se den smutsiga, för att hjälpa den bloddränkta

Skulle du hjälpa mig,

om jag bad om din hand?

Skulle du ta tag i mina såriga armar,

dra upp mig och tvätta bort smutsen från mitt ansikte?

Är du kanske en av dem som bara hjälper de du känner?

Är du en av dem som blundar och låter andra tänka åt dig?

Hos mig är du verklig,  overklig

Du tror att du känner mig

Du tror att du kan urskilja mig, mina tankar

men allt du kan förnimma är uppfattningen,

översättningen av perceptionen

Det är inte din skyldighet, inte ditt ansvar

Det är mitt

Allt är mitt ansvar

Jag ska förtälja inom kort

Snart låter jag dig veta

men än är du inte redo

-Du vet inte vad som väntar

Ett uppslag, utraderad fakta

sida efter sida, samma omfattning

Samma tysta mörker

Min nyfikenhet säger mig

att söka efter kunskapen

Den finns där, i skuggan

så mycket klarare än i skenet

av min närvaro

så mycket klarare än i skenet
av dig

Ett gammalt porträtt

Ett åldrande minne

- Jag minns inte

Var det igår?

- Nej idag

Jag vill erinras

Vill du?

Jag tror att du förmår

Men du kan inte

Du vågar inte

Vad är det som säger emot oss?

Det gick för fort

Du försvann

Kanske är det bäst så

trots att du inte är borta

- Vill jag verkligen vara hos dig?

Vill du vara hos mig?

var är du?

Jorden snurrar inte

Det är molnen som dansar

runt dig

- Jag dansar jämväl

Jag vet att du vill medverka

Men du kan inte

Varför inte?

Mina kroppsrörelser, dina steg

Tillsammans

Vi kan, bara du vill

Jag förstår, jag förstår allt

-Du måste erkänna´dig själv

Vill du?

Vågar du?

Du måste!

Sex miljarder ögon
Tre miljarder existenser

av oss
Du är en

Jag är två

Vi är tre

Men du vill inte

Du vågar inte

Varför vill du inte?

Så uppenbart

Så självklart

du har gjort ditt val

Blott en natt,

en dialog

Tillvarons förståelse

förtroende
och händerna, händerna

så veka, sköra

så tysta

förlåt, jag kunde inte

Begrundelsen är för långt bort

Då, innan

vi var två, men nu

tre, fyra, fem?

Så ensamma,

så underbart ensamma

Ständigt tillsammans

med friheten, med hålrummet

samtalet, åh samtalet!

med ljudlösheten, stillheten

minnet, tryggheten

med väggarna, med förståelsen

Röken, lukten

läpparna, klarheten

närvaron

Så rätt, så skönt

men åh, så starkt

för starkt!

Jag klarar det inte

Jag ljög, förlåt mig

Jag klarar!

jag vill

men mitt huvud, åh mitt huvud!

Tankarna slungas

vill inte gå förlorade

Jag förstår inte!

Vad är det som händer?

Spegelbilden avslöjar

det som finns
på andra sidan, aningslöst

När tiden disponeras
så att reflektionen tar vid 

försvinner verkligheten,

i observationen

Spegeln är väggen,
mellan mig och verkligheten

Den skall krossas

-beundras ?

nej; föraktas

Är jag utanför eller innanför?

Framför eller bakom?

Min avbildning är jag,

jag är min förklaring

Min spegelbild är sanningen

-realiteten?

Vill känna, vill höra

vill vara

- förgäves

Jag är blott en bild

Jag är min avbildning, av den jag är

Jag kan inte känna!

Inte höra!

Allt jag kan

är att se, mina egna ögon

se hur världen återges i min spegel

Min värld, min spegel

Hur vet jag att jag står på rätt sida?

Jag stänger

Jag öppnar

jag stänger, in mig

jag öppnar, upp mig

Jag andas, in

Jag andas, ut

Inhalerar gårdagen

öppnar upp morgondagen

Respirerar nutiden

reflekterar dåtiden

opponerar framtiden

En väg, ett märke

en symbol, en mening

en signal

Jag hör inte, vill inte

- Jag illustrerar

Jag ser dig inte i mörker, inte i ljus

Du är jag, ditt yttre är mitt inre

Vår tid

är våren, sommaren , hösten och vintern

inte dagen, inte veckan, inte åren

Närhetens brott, illviljans godhet

dagarnas slentrian och tankens skändlighet

Imorgon?

-existerar inte

Idag?

­- har redan varit

Nu?

...

Jag saknar, dina andetag

din obändiga vilja, din skoningslösa påverkan

på mig, mitt liv

på oss.

Jag vill veta, ana
känna

att du är där
här

Du är inte en du

du är inte ensam

Med dig bär du skam, åtlöje, och fruktan

Förfärlig Rädsla

för närhet, för mig

Du tränger dig så gärna in

ut
fram
genom

väggar, gator, minnen
mig

Men du stannar, alltid

precis intill

Nära

det saknas millimeter

vilja, ork och hängivelse

I verkligheten är

en svart man rasist, han kämpar

för sitt liv

-För mobbaren är offret

I verkligheten

förtrycker kvinnan mannen

- i nödvärn, såklart

Vi kallar det rättvisa, orättvisa

-Jag kallar det synvilla

-Jag kallar det övermod

Det finns ingen kvinna

Det finns ingen man

Vi är människor

-homosexuella

När paradiset gråter

Väljer du, att umgås med tårarna

-en ofrivillig, känslomässig onani

Du kan smeka mina armar

Du kan smeka mina bröst

Du kan utforska mitt ansikte

-med dina fingrar, med dina läppar

Du kan kyssa min hals

Du kan kyssa min själ

Du kan kyssa mina läppar

-Men det är jag som stryker mig mot dig

-Det är mina läppar som trycker sig mot dina

Det är inte jag som har avvikit

-Det är världen som har flytt från mig

När närhet är en förbrytelse
När skammen är lagboken du utan protest strävar efter att fullända

När en sensibel kyss blir oskyldigt straffad

av den lagbok du själv har bringat till existens

Du fruktar fängelsets fullmakt

Du fantiserar om famnar som fumlar

i mörkret

Letar de efter dig?

Illvilliga eller sympatiska?

Du gör allt för att anträffa svaren

För den som söker finner. Det har vi fått lära.

Men allt du hittar är gåtan

-Den oanvändbara

Tron på svar från din påhittade lagbok

är en tro på ett svar från den oföddes ljudlösa själ