ofrivillig poesi

Blott en natt,

en dialog

Tillvarons förståelse

förtroende
och händerna, händerna

så veka, sköra

så tysta


förlåt, jag kunde inte

Begrundelsen är för långt bort


Då, innan

vi var två, men nu

tre, fyra, fem?

Så ensamma,

så underbart ensamma


Ständigt tillsammans

med friheten, med hålrummet

samtalet, åh samtalet!

med ljudlösheten, stillheten

minnet, tryggheten

med väggarna, med förståelsen


Röken, lukten

läpparna, klarheten

närvaron

Så rätt, så skönt

men åh, så starkt

för starkt!

Jag klarar det inte


Jag ljög, förlåt mig

Jag klarar!

jag vill

men mitt huvud, åh mitt huvud!

Tankarna slungas

vill inte gå förlorade

Jag förstår inte!

Vad är det som händer?


Kommentarer
Postat av: Felicia

Bra skrivet!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0