närhet är en förbrytelse

När närhet är en förbrytelse
När skammen är lagboken du utan protest strävar efter att fullända

När en sensibel kyss blir oskyldigt straffad

av den lagbok du själv har bringat till existens


-livstid


Du fruktar fängelsets fullmakt

Du fantiserar om famnar som fumlar

i mörkret

Letar de efter dig?

Illvilliga eller sympatiska?


Du gör allt för att anträffa svaren

För den som söker finner. Det har vi fått lära.

Men allt du hittar är gåtan


-Den oanvändbara


Tron på svar från din påhittade lagbok

är en tro på ett svar från den oföddes ljudlösa själ


insnöad 0

Livet är kanske
inte svart som jag målat
utan även grå

för att vara grå, finns vit
för att vara svart, finns jag

Multireligiös guidning

Igår var jag på en mycket intressant föreläsning om religion där de flesta världsomfattande religioner togs upp. Det var synnerligen intressant då föreläsarinnan drog annurlunda paralleller till politik,samhälle och historia som jag inte var van vid vilket, såklart, passade mig i smaken. Det låter kanske som att det var en sådan där föreläsning där medlemmar ska lockas till olika föreningar och blir påprackade sektsång, flygblad och "guds hjälp". Så var det alltså inte. Jag kan ju nämna att jag sänkte medelåldern en aning vilket föreläsarinnan verkade uppskatta. " Det brukar inte vara så många unga som vågar ta reda på hur de olika religionerna fungerar" Jag förstod inte riktigt vad hon menade med det, jag tycker att det är väldigt många i min ålder som är intresserade av religion, eller? Kanske menade hon att de flesta undomar bara intresserar sig för kristendomen, det är ju trots allt den största religionen i Sverige. Jag personligen tycker nog allt kristendomen är den mest ointressanta religionen men det beror väl antagligen på att jag är så van vid den. Ja, jag orkar inte redovisa för alla religioner nu men min världsbild har breddats ännu en aning vilket jag antar är bra..


vågar du möta mina arga ögon?




Jag har träffat min död
men jag anade ingen rädsla inte heller något hat
Är det fortfarande mitt fel?
Ett stillsamt möte
utan motsträvighet utan klagomål

Rädslan kom efterhand
det hade jag räknat ut
Jag visste
Rädslan är nu bara några centimeter från mina händer
snart kommer jag drunkna
drunkna i rädslans tjocka, röda vatten

Min tid är kommen
min tid är över
jag ser ingen utgång
bara mörker
Du har dödat mig
och jag förlåter Dig aldrig

Min död, i form av mänsklig gestalt
det är allt Du är för mig
Jag vet att jag är mer för Dig
Jag är Din instinkt, jag är Din  
utan tillsyn

men det är för sent
Din tid är kommen
Din tid är över

Du har redan dödat mig
Du vill göra det igen
men det är bortkastad tid
Tiden är redan förlorad till ett stillsamt möte
Du är en mördare av värsta sort
Du dödar mig sakta inifrån
Utan att våga möta mina arga ögon

ett par ögon säger mer än tusen bilder

Du har slitit ut min redan döda själ
Knutit ihop den tillsammans med din och jag vet
jag vet, att nu är vi föralltid bundna till varandra
Jag kommer aldrig komma ifrån Dig
Du kommer aldrig kunna leva utan mig

Jag är ditt samvete

Ditt samvete hatar Dig, hatar!
Ditt samvete förföljer Dig
men Du blundar, det har Du alltid gjort
Såsom min mördare har förföljt mig
kommer Ditt samvete sakta förgöra dig

Du går inte att förgöras
Du är för stark!

men min envetna vilja är starkare
än alla muskler
Du är anledning till att jag möter min morgondag
Jag ska hämnas!

Jag ger inte upp innan Du är borta föralltid!

Du har förstört mitt liv
Du har förstört mig
Du har ersatt ljuset med mörker

Du har släckt alla eldar
Du har torkat ut alla vatten
Du har grävt upp alla gravar

Hur känns det?
Hur fan känns det att vara någons död?

Snart får även jag veta
för jag tänker inte ge upp innan du är borta!
  

beroendeframkallande IB-elever

Jag misstänker att jag sakta går mot min undergång.  Min språkliga undergång, vill säga. För mycket spenderad tid med IB-elever + N har resulterat i en lättare form av en IB-skada, grad 1. IB-skador graderas i en skala från ett till två där ett motsvaras av att de engelska orden kommer upp i tanken snabbare än det svenska och grad två motsvaras av en exalterad känsla över en labbrapport. Teoretiskt sett kan jag faktiskt inte säga att jag är IB-skadad, jag läser inte IB-programmet. Jag jämförde min teori med cigaretter tidigare idag och kom fram till att ju längre du röker desto mer skada gör det (surprise!). Ju längre du läser IB, desto mer IB-skadad blir du, inte sant? Jag då? Ja, jag antar att jag är som en passiv rökare, jag röker inte, men jag tar skada ändå. Jag är passivt IB-skadad . Nu vill jag förtydliga att jag inte tänker sluta umgås med mina nyvunna vänner som läser IB-programmet, trots att ni är beroendeframkallande droger...
Inte heller tänker jag säga upp mitt intresse för språk även om det största intresset är det svenska språket som sakta och osäkert kommer försvinna  och ersättas av internetspråket och/eller Engelskan. 

Jag njuter av svenska språket så länge det existerar utan att anse mig själv vara purist. Språk är ett av många sätt att uttrycka sig på och ett uttryck kan se ut hur som helst eller låta hur som helst. Så länge du förstår dig själv kan du använda språket hur du vill, till vad du vill, när du vill. 

Jag tänker, alltså finns jag

När vädret speglar mina känslor
När mitt hopp speglar sig i dropparna av avund
När regnet slukar mig, isolerar mig och tränger sig in

in under huden

Där allt är mörkt
Där allt är genomskinligt
Där mina tankar slukar mig, isolerar mig och tränger sig in

In genom mig

In genom mitt bröst
In genom mitt hjärta
Men aldrig ut igen
aldrig

Jag ser ingenting
det är för mörkt
jag ser inte min illusion av framtiden
Jag ser ingen tro
det finns ingen tro

Det som finns är illusioner
Illusioner som du skapar
för att klara dina känslor
för att trivas i den värld du hatar
den värld du föraktar
den värld vars existens du skarpt betvivlar

Ingenting finns utanför mina tankar
Ingenting finns bortom mitt hopp

Ingenting finns


Jag är blind

Jag är döv

jag är...



Ingenting.

finansierad trygghet?

Jag hade en av mina långa och givande diskussioner med min kära bror, den här gången angående hans ambivalens gällande att gå med i facket eller ej. Det kostar ju alltså en viss summa pengar i månaden att gå med i ett fackförbund men å andra sidan får man faktiskt förmåner och bättre arbetsvillkor och mer att säga till om. Han står alltså att välja mellan sämre arbetsvillkor eller att köpa till sig rättigheter i form av bra villkor.  Jag funderar högt; är det så det ska vara? ska man tvingas köpa till sig rättigheter för att göra arbetslivet en aning tryggare? Ska en summa pengar behöva avgöra om jag har rätt till bra arbetsvillkor eller om jag helt enkelt får nöja mig med det sämsta? Vem ska ge trygghet till de som faktisk inte har råd att gå med i facket? - Den tryggheten existerar ju faktiskt inte. Och för att dra in ännu mer politik i det hela så gör det inte saken lättare att alliansen höjde fackavgifterna avsevärt vilket resulterade i att våra medmänniskor med lägre inkomst, mer eller mindre,  tvingas att gå ur facket eller helt enkelt avstår från att gå med, enbart för att de inte har råd. Detta i sin tur resulterar i att de som har det sämst ställt i vårat "demokratiska" samhälle kommer få ännu sämre arbetsvillkor och mindre och mindre att säga till om. När förtroendet för våra arbetsgivare, chefer och politiker sakta sjunker mot bottnen kommer fler och fler välja att avstå från att rösta i folkomröstningar och val vilket leder till att alliansen vinner fler och fler röster. jag blir så trött.

ska köpt trygghet värderas högre än människans  förtroende för andra människor?

 

 

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0