Paintspeeling

Vittnets panorama förbjuder mig

förhäxningar som stavas: distans   

vansinniga illusioner attraherar mig

förbistrad  kosmetik kallas: finans

Ett virrvarr av nyanser alstrar eskapism

en illusion av tidlöshet som lockar

modifierade sanningar som kväver pluralism

förverkligas när depressionen chockar

Avtryckta av en blödig enslighet

förvirrade av en dimma av autonomi

Vi rusar mot en skenbar gränslöshet

-införlivade i ett plomberat etui

Avvisade utan produktiv pardon

som om vår dignitet vore frosseri

Förnuftet är en fragmentarisk produktion

Jag sörjer din okunskap
även din ignorans

Mest sörjer jag min idioti

Och allas vår passivitet

Jag njuter av min förgängelse

Men hatar din

Jag roas av min blodtörstighet

Men gråter över din

Det finns en exteriör på makrokosmos samvete:

Berusad av antagonism och ideologi

Vi blir förpassade till paradisets helvete:

Av universums sinnesslöhet och vår egen djävla idioti

En distans där tidens vakuum fjärmar ett mönster

En förflyttning från en plats till en annan

En visare dunkel och dold i ett fönster

letar efter en plats hos någon annan

Sorgens avsaknad av empatiska anlag

mättar egoismens bloddränkta bete

Handlingen svärmar kring just detta timslag

Det finns en vetande sötma i epilogens ampra skri

dock ingen smak i livets bistra andakt

Känslor grupperas i en avskild hierarki

Där upprinnelsens vätska förvirrat går eldvakt

Behag blir till hat och hat till begär

Min hjärna

Skalas, sakta

Som ett äpple

Ett kunskapens äpple

Jag känner

Det trubbiga, bladet

Som ett almblad

Ett hårt, strävt almblad

Min kunskap

Försvagas, sakta

Som en fånge

En vandring förbi gårdagen

Ett famlande i kommande tider

En uthållighet formad av tillit

Ett avstånd så nära intill

Jag har (aldrig) känt:

En framtid vandrandes bredvid mig,

en nutid så nära som nu

Jag har (aldrig) känt:

En dåtid kastas ifrån mig,

En vilja som sågas itu

Jag har (aldrig) känt:

En bubbla som omger min styrka,

Som hindrar min väg  till förnuft

Jag är fast i min kupa av tvekan

Till syret tar slut på all luft

När det där oväntade händer, och du inte vet vart du ska ta vägen. När dina förväntningar och förhoppningar raseras, helt utan förvarning. När du börjar tvivla på det oförutsägbara. När någon du håller av, flyttar utomlands och när dina vänners vänner omkommer i en bilolycka. Jag är oförmögen att trösta, jag är oförmögen att hjälpa. När du jag är säker på att oturen, inte längre är otur...

-------------------------------------------------------------------------------

Fru Sorg har tagit över mitt bröst, klätt in mig i sin slöja

Sin svarta slöja

Hon kväver mig långsamt med sin dimma

Sin svarta dimma

Hon biter hål på mina vener, sliter av mina artärer och griper tag i mina lungor

Med sina hårda läppar pressade mot min bröstkorg

Suger hon ur min luft

Med sina klor pressar hon ut

det sista av mitt syre

Ersätter det med: rök,

tjock tjära och...

Sorg

Hon är en del av mig

Dit hon flyger

Flyger jag

- i blindo

Hon kysser mig, Fru Sorg

Omedelbart förvandlas mina läppar

Till:

Dävna, svarta iglar

De filtrerar mitt blod, renar min kropp

Tömmer min röda kroppsvätska på hemoglobin

Kompenserar med aska; ren, grå aska

Ren

Grå

Aska

Hundratals småbitar

passar ihop

fogas samman

till en bild, ett mönster, en modell

Hundratals småbitar

faller isär

slits bort

från verket, resultatet, bilden

Hundratals småbitar

utspridda på mitt golv

oordning

förvirring

Den jämna ytan

pryds av kaos

det är konst

konstigt

Hur hundratals småbitar

i total oreda

skapar mer konst

Min vän och jag konstaterade

Att vi går omkring varandra

Emotionellt

Hon sa: "när du är uppe, är jag nere"

Jag sa: "när du är uppe, är jag nere"

Jag ska ständigt krypa på botten

Leta föda bland sopor

sällskap bland råttor

Jag ska lämna min känslomässiga existens
åt likgiltigheten

Jag ska lämna mitt liv åt Fru Sorg

Så länge du får skratta, så länge du får le

Förväntningar blir till besvikelser

när du sjunker i verkligheten

Tag mitt råd

Fly bort från verklighetens slentrian!

Fly bort från desillusioner och sanningar!

Men snälla

glöm inte mig, jag står ju här och avvaktar

Snälla

Tag mig med dig!

Jag vågar inte försvinna ensam

Jag vågar inte förvänta mig en flykt

Jag vågar inte bli besviken

Igen

Igen

Igen

Och igen...

Jag blir straffad!

För ett brott som samhället har begått

En förbrytelse som du har gjort dig skyldig till

Som vi alla har utfört

Även jag

Men som endast ett fåtal får stå till svars för

Jag är en av dem

Du är en av dem

Jag rymmer! Jag flyr!

Jag flyr från verklighetens slentrian

Jag flyr från desillusioner och sanningar

Det finns ingen sanning!

Den är förkastad

Föraktad!

Förlorad!

Förlagd!

Försvunnen!

Men jag flyr ändå

Utan dig

Men det inte av feghet

Det är inte av rädsla

Det är av frihet!
av själslig anarki