Du är ingen person, du är en känsla
Jag stänger
Jag öppnar
jag stänger, in mig
jag öppnar, upp mig
Jag andas, in
Jag andas, ut
Inhalerar gårdagen
öppnar upp morgondagen
Respirerar nutiden
reflekterar dåtiden
opponerar framtiden
En väg, ett märke
en symbol, en mening
en signal
Jag hör inte, vill inte
- Jag illustrerar
Jag ser dig inte i mörker, inte i ljus
Du är jag, ditt yttre är mitt inre
Vår tid
är våren, sommaren , hösten och vintern
inte dagen, inte veckan, inte åren
Närhetens brott, illviljans godhet
dagarnas slentrian och tankens skändlighet
Imorgon?
-existerar inte
Idag?
- har redan varit
Nu?
...
Jag saknar, dina andetag
din obändiga vilja, din skoningslösa påverkan
på mig, mitt liv
på oss.
Jag vill veta, ana
känna
att du är där
här
Du är inte en du
du är inte ensam
Med dig bär du skam, åtlöje, och fruktan
Förfärlig Rädsla
för närhet, för mig
Du tränger dig så gärna in
ut
fram
genom
väggar, gator, minnen
mig
Men du stannar, alltid
precis intill
Nära
det saknas millimeter
vilja, ork och hängivelse
Snart överlåter jag mig till dig.
- i okunskap
Du blir djupare för var dag som går. Ska dock inte ge mig in på någon analys, antingen så har jag fel eller så förstör jag mystiken.
Mycket sann och mycket bra. Blev förstås enklare av att jag visste vad den handlade om. Du är jävligt duktig, vet du det?
Julia: det är som sagt ingen person det handlar om, utan känslan som vi alla vill känna.
Erik: jag blir inte djupare, det är du som lär känna mig mer och mer
Och jag älskar bilden.
Yes...so what's the difference (for me)?
oj. Jag berördes... jag brukar inte beröras av ingenting... du måste alltså vara någonting. Någonting bra kanske?
