Habo
Det är med ett lätt illamående (efter allt för mycket kladdkaka) som jag lämnar den fantastiska familjen i det gula huset.
Det är med ett leende på läpparna som jag sätter mig på bussen som kommer att ta mig hem, vad jag ler åt? - jag ler åt förvuxna fjortisar som dricker cider på bussen; jag ler åt deras fyrtio minuter långa konversation om spyor; jag ler åt min egen spegelbild i bussfönstret.
Det är tunga, långsamma steg som bär mig bort från det gula huset i Habo.
Det är med ett leende på läpparna som jag sätter mig på bussen som kommer att ta mig hem, vad jag ler åt? - jag ler åt förvuxna fjortisar som dricker cider på bussen; jag ler åt deras fyrtio minuter långa konversation om spyor; jag ler åt min egen spegelbild i bussfönstret.
Det är tunga, långsamma steg som bär mig bort från det gula huset i Habo.
