Habo

Det är med ett lätt illamående (efter allt för mycket kladdkaka) som jag lämnar den fantastiska familjen i det gula huset.
   Det är med ett leende på läpparna som jag sätter mig på bussen som kommer att ta mig hem, vad jag ler åt? - jag ler åt förvuxna fjortisar som dricker cider på bussen; jag ler åt deras fyrtio minuter långa konversation om spyor; jag ler åt min egen spegelbild i bussfönstret.
   Det är tunga, långsamma steg som bär mig bort från det gula huset i Habo. 

Kommentarer
Postat av: L

Sofi, vad söt du är!

L

2009-09-06 @ 20:55:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0