Rubrik
Du förstår inte själv din inkonsekvens, dina desperata försöka att fly undan din idioti eller ditt patetiska gömställe bakom svarta bokstavskombinationer. Du tror att du har nått höjden av självdistans, men tro mig, du är inte ens i närheten. Du tror att du är självkritisk, men tro mig, du är precis lika trivial som alla andra. Du tror att har svar till det mesta, och ja, kanske, men du har inte rätt fråga till rätt svar och vad är poängen med att lagra information om saker du inte har en susning om? I själva verket: du har inga frågor alls. Du har till och med intalat dig själv att du är empatisk, sympatisk och förstående men tyvärr, det stämmer inte heller.
Du är varken psykiskt, eller fysiskt nedbruten, du har inte ens ångest eller panikångest eller någon annan påhittad attack och du vet inte hur varken stress eller trötthet stavas, allra minst hur det kan påverka någon. Du har inte heller någon aning om vad det innebär att vara deprimerad eller att må psykiskt dåligt i allmänhet. Så sluta låtsas.
Aj?
Det är inget personligt!
