Paintspeeling -

Underbara(regniga)sommarlov...

...Jag är rastlös, precis som jag befarade. Jag vill inte ha sommarlov, egentligen. Jag kan väl hålla med om att det är skönt att, på något sätt, själv ha kontroll över all tid (som för övrigt går alldeles för långsamt idag). Men jag saknar skolan. Språklekionerna framförallt, lärare H, B, P och alla trevliga människor som jag inte umgås med utanför skolan. Snälla, säg att jag inte är ensam om det här? Jag är avundsjuk på IB-folket som mer eller mindre måste studera över lovet, de har uppgifter att göra, böcker att läsa osv. Vad har jag? Jag har en hel drös med fritid, som jag inte vet hur jag ska fylla ut. När jag jobbar är andra lediga och vice versa. Jag tröttnar ganska fort på att spela gitarr, eller piano och jag har inte orkat köpa canvas att måla på heller (därav målar jag på möbler...). Suck. Jag får väl helt enkelt bara se fram emot: peace and love, Berlin/Pragresan och skolstarten som lovar religion A och B, samhällskunskap A, histora A , svenska C och tyska steg 5. Jag längtar.

2008-06-23 @ 17:39:15 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Pussel

Hundratals småbitar

passar ihop

fogas samman

till en bild, ett mönster, en modell

Hundratals småbitar

faller isär

slits bort

från verket, resultatet, bilden

Hundratals småbitar

utspridda på mitt golv

oordning

förvirring

Den jämna ytan

pryds av kaos

det är konst

konstigt

Hur hundratals småbitar

i total oreda

skapar mer konst

än ett färdigt pussel

2008-06-23 @ 14:37:51 Permalink poesi Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag kommer aldrig tillbaka

Det sista samtalet.

2008-06-17 @ 03:20:26 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Lugnande, sjungande regn

Jag sitter på balkongen, med duntäcket runt mig och spelar "night after night" till regndropparnas smatter. Tänder en cigarett och njuter av lugnet. Jag tar det lugnt. Första gången jag riktigt kan känna efter, och säga att jag tar det lugnt. Det här var det bästa jag gjort på länge, utan tvekan.

Min sköra röst blir som en del av regnet. Ljudvågorna blandas med fukten och smälter samman till ett enda musikaliskt regn. Tonerna från gitarren pressar sin genom dropparna och medverkar i sången. Jag sjunger för regnet, och regent sjunger för mig. Det här är min fristad, mitt lugn, mitt liv.

2008-06-12 @ 00:37:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

.

Ta mig härifrån.

2008-06-11 @ 14:12:02 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fuck you I won't do what you tell me!

Jag tänker inte välja. Tvingar ni mig, så förlorar ni. Vem är det som egentligen förlorar? Tänk på det. Ni gör inte allt lättare precis. Det som skrämmer mig mest är att ni inte själva ser hur instängda ni är. Förlåt så hemskt mycket då, för att jag inte vill bli lika begränsad som ni är, för det är ni. Att ni inte själva kan se hur små era världar är? Att ni inte ser vad ni går miste om? Att ni inte ser, att ni redan har fastnat i samma pöl av rutiner som jag kämpar för att ta mig ur. Kanske är det just det som är den stora skillnaden mellan mig och er? Jag vill göra något, jag vill kämpa medans ni bara accepterar och letar efter likheter eller slentrianer. Hur kan allt vara mitt ansvar? Hur kan ni förvänta er att jag eller dem ska lösa allt åt er? Snart måste ni väl för fan lära er att om det ska hända nåt måste man själv se till att det gör det.

2008-06-11 @ 13:43:58 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hur länge kommer jag orka?

Hur lyckas Du alltid dyka upp, när det är som mest jobbigt? Hur lyckas Du alltid bryta dig genom alla lås och kedjor, och bestjäla mig på allt jag har, allt jag har byggt upp? När ska du försvinna så långt bort, att jag aldrig mer behöver bekymra mig om vilken väg jag ska gå eller hur jag ska ta mig hem på nätterna? När ska jag kunna slappna av och kunna lita på att det kommer vända? Hur ska jag ska övervinna min rädsla? Hur ska jag någonsin kunna lita på någon igen, om Du alltid ska finnas där och påminna mig om allt som varit? Hur länge ska jag straffas för mitt misstag?

Hur länge ska jag straffas för ett val som du har gjort?

2008-06-11 @ 02:06:54 Permalink förflutet Kommentarer (1) Trackbacks ()

Jag ger dig min lycka

Min vän och jag konstaterade

Att vi går omkring varandra

Emotionellt

Hon sa: "när du är uppe, är jag nere"

Jag sa: "när du är uppe, är jag nere"

Jag ska ständigt krypa på botten

Leta föda bland sopor

sällskap bland råttor

Jag ska lämna min känslomässiga existens
åt likgiltigheten

Jag ska lämna mitt liv åt Fru Sorg

Så länge du får skratta, så länge du får le

Du ska förbli lycklig

2008-06-08 @ 12:09:42 Permalink poesi Kommentarer (1) Trackbacks ()

kreativitet

Ännu en dag med pensel och färg som sällskap

2008-06-07 @ 17:00:02 Permalink Konst Kommentarer (3) Trackbacks ()

Första, andra, tredje, SÅLD!

2008-06-07 @ 16:10:11 Permalink Konst Kommentarer (2) Trackbacks ()

Match Point

Såhär i slutet av terminen blir det en del filmtittande, speciellt på språktimmarna. På engelskan har vi sett "Match Point" (varning för avslöjanden ur filmen!) som handlar om en velig irländare som inte kan bestämma sig hurvida han ska leva sitt liv med den han älskar, eller behålla tryggheten han redan har i sitt liv. Slutar med att han skjuter sin älskarinna, som dessutom är havande med hans barn, och behåller tryggheten bestående av rutiner. Djupare förklaring än såhär får ni inte, tillräckligt talande, och jag tror ni vet vad jag syftar på... Vad lär vi oss av denna film? - never fall in love with an irish boy, you will get killed.

2008-06-06 @ 21:37:08 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

The End

Jag har slutat att skriva
Det har du också

2008-06-02 @ 00:23:10 Permalink poesi Kommentarer (2) Trackbacks ()