Paintspeeling

Jag hade en av mina långa och givande diskussioner med min kära bror, den här gången angående hans ambivalens gällande att gå med i facket eller ej. Det kostar ju alltså en viss summa pengar i månaden att gå med i ett fackförbund men å andra sidan får man faktiskt förmåner och bättre arbetsvillkor och mer att säga till om. Han står alltså att välja mellan sämre arbetsvillkor eller att köpa till sig rättigheter i form av bra villkor.  Jag funderar högt; är det så det ska vara? ska man tvingas köpa till sig rättigheter för att göra arbetslivet en aning tryggare? Ska en summa pengar behöva avgöra om jag har rätt till bra arbetsvillkor eller om jag helt enkelt får nöja mig med det sämsta? Vem ska ge trygghet till de som faktisk inte har råd att gå med i facket? - Den tryggheten existerar ju faktiskt inte. Och för att dra in ännu mer politik i det hela så gör det inte saken lättare att alliansen höjde fackavgifterna avsevärt vilket resulterade i att våra medmänniskor med lägre inkomst, mer eller mindre,  tvingas att gå ur facket eller helt enkelt avstår från att gå med, enbart för att de inte har råd. Detta i sin tur resulterar i att de som har det sämst ställt i vårat "demokratiska" samhälle kommer få ännu sämre arbetsvillkor och mindre och mindre att säga till om. När förtroendet för våra arbetsgivare, chefer och politiker sakta sjunker mot bottnen kommer fler och fler välja att avstå från att rösta i folkomröstningar och val vilket leder till att alliansen vinner fler och fler röster. jag blir så trött.

ska köpt trygghet värderas högre än människans  förtroende för andra människor?