Bitterfitta
Klockan är snart sex, jag sover inte. Men jag skall icke skriva om sömnlöshet -för en gångs skull. Fan nu gjorde jag det ändå. Aja. Jag ska kanske vara vaken hela natten? Nej, det kommer jag inte orka.
Först: jag orkar inte med pretentiösa bloggar/bloggare längre. Varför? - För att det helt enkelt blir en bekräftelsegrej. "Åh, kolla på mig, jag kan skriva fina ord och formuleringar". Ja visst, det kan jag också, men enligt mig är det är en större utmaning att kunna anpassa sitt språk efter situation, och läsare (i det skriftliga fallet). Att läsa inlägg, efter inlägg i samma strama, pryda stil är helt enkelt tråkigt. Punkt. Saklighet är det nya svarta har jag bestämt. Det är väl kanske mer ok, om man vet om att man gör det för bekräftelse, men att förneka det är bara korkat.
Jag personligen bloggar av framför allt två anledningar: bekräftelse och feedback. Att jag lägger upp bilder på vad jag målar är av rent, skärt bekräftelsebehov. Jag vill höra (läsa) att jag är duktig, eller att jag åtminstonde har förutsättningar för att bli det, precis som alla andra vill höra ibland. Det finns ingen annan anledning till att jag lägger upp det i övrigt.
Gällande poesi/ vad jag nu ska kalla det - feedback är trevligt, sen att det inte är någon som vill kommentera är ju lite tråkigt för mig men å andra sidan så har jag väl förhoppningar på att någon kanske tänker till lite och undrar över vad som egentligen står där, och reflekterar över det. Det låter väl förbannat äckligt klyschigt, men det jag skriver under kategorin 'Poesi' bär på något speciellt som bara jag kan se. Så det så.
Övriga inlägg handlar väl mest om konstiga funderingar som jag vill dela med mig av mest för att fördriva tid, roa andra(ha ha för det händer så ofta -not), gnälla lite, eller för att fylla ut platsen på bloggen. När jag ändå har en blogg, kan jag ju utnyttja den, tänker jag.
Sen: Jag orkar inte med korkade djävla idioter som inte förstår allvaret passiv aktion i Israel vs Palestina-konflikten (läs: Vår Söte Statsminister). Utger de att de står neutralt så får de väl fan stå neutralt och är de partiska så får de väl för fan stå för att de är det! Och jag orkar inte med korkade djävla idioter som inte kan se större än en tusenlapp.
Näst sist: Ja, jag är en bitterfitta. Och det är jag stolt över!
Sist: Fuck your nationality, burn your flag!
Först: jag orkar inte med pretentiösa bloggar/bloggare längre. Varför? - För att det helt enkelt blir en bekräftelsegrej. "Åh, kolla på mig, jag kan skriva fina ord och formuleringar". Ja visst, det kan jag också, men enligt mig är det är en större utmaning att kunna anpassa sitt språk efter situation, och läsare (i det skriftliga fallet). Att läsa inlägg, efter inlägg i samma strama, pryda stil är helt enkelt tråkigt. Punkt. Saklighet är det nya svarta har jag bestämt. Det är väl kanske mer ok, om man vet om att man gör det för bekräftelse, men att förneka det är bara korkat.
Jag personligen bloggar av framför allt två anledningar: bekräftelse och feedback. Att jag lägger upp bilder på vad jag målar är av rent, skärt bekräftelsebehov. Jag vill höra (läsa) att jag är duktig, eller att jag åtminstonde har förutsättningar för att bli det, precis som alla andra vill höra ibland. Det finns ingen annan anledning till att jag lägger upp det i övrigt.
Gällande poesi/ vad jag nu ska kalla det - feedback är trevligt, sen att det inte är någon som vill kommentera är ju lite tråkigt för mig men å andra sidan så har jag väl förhoppningar på att någon kanske tänker till lite och undrar över vad som egentligen står där, och reflekterar över det. Det låter väl förbannat äckligt klyschigt, men det jag skriver under kategorin 'Poesi' bär på något speciellt som bara jag kan se. Så det så.
Övriga inlägg handlar väl mest om konstiga funderingar som jag vill dela med mig av mest för att fördriva tid, roa andra(ha ha för det händer så ofta -not), gnälla lite, eller för att fylla ut platsen på bloggen. När jag ändå har en blogg, kan jag ju utnyttja den, tänker jag.
Sen: Jag orkar inte med korkade djävla idioter som inte förstår allvaret passiv aktion i Israel vs Palestina-konflikten (läs: Vår Söte Statsminister). Utger de att de står neutralt så får de väl fan stå neutralt och är de partiska så får de väl för fan stå för att de är det! Och jag orkar inte med korkade djävla idioter som inte kan se större än en tusenlapp.
Näst sist: Ja, jag är en bitterfitta. Och det är jag stolt över!
Sist: Fuck your nationality, burn your flag!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det här inlägget var ju svinkul! Du vill bara vara originell och blir sur när alla andra också skaffar bloggar. Du är precis lika exhibitionistisk som alla andra, och att du tror att din blogg är bättre bara för att du skriver "poesi" är ju bara patetiskt...
Postat av: seb
anonym människa tar åt sig! ingen bryr sig om vad du tycker..
det här blogginlägget kom upp när jag googlade "burn your flag", dagen till ära. ville bara skriva det av nån anledning som jag inte kommit på än.
må väl!
Trackback
