Paintspeeling

Helgen bjöd på många memorabla ögonblick innefattande arbete, maskerad, dyrt "stulet" vin, barockmusik, stiliga män i kavaj och nattsällskap. Min övertygelse har förstärkts ytterligare en aning. Dock infann sig även vankelmod och miljöförstörning på schemat som kompensation till en annars väldigt bra helg.

Jag läste nyss ett inlägg av en god vän till mig som jag helt enkelt måste få skriva ett gensvar till. Det är väl förmodligen inte såhär det ska tolkas men mina tankar skenade iväg... som vanligt.

"Men vad får man då ut av det? Jo, för mig: Jag behöver inte bry mig, jag kan iprincip göra precis vad jag känner för utan att behöva ångra mig och jag kan även vara hur cynisk och framförallt nöjd jag vill"

- du får ut dåligt samvete, helt enkelt för att du har din mall av ett oåtkmligt liv där du tror dig kunna lägga allt bakom dig så fort det har hänt något oväntat eller jobbigt. Vad händer när de situationerna uppstår, då du inte har en aning om vad du ska välja för väg, eller hur du ska hantera det?  total ovisshet, total okunskap och total rädsla. Vilka beslut ska du ta i de situationerna? och hur vet du att det finns ett beslut att ta?

Hur lägger du något bakom dig som inte beror på ditt val, utan på någon annans? När någon/något annan/annat placerar bilder och minnen i ditt huvud som vägrar raderas ut? Eller när systemen sakta krymper din förmåga att tänka och handla utifrån dina egna uppfattningar och intryck? När det inte är dina misstag som tynger ner dig, utan andras..?

Ska vi bara blunda för allt som händer utanför våra egna hjärnor?

Det är väl precis det här som är en väldigt stor del av livet: Det oförutsägbara, de val du inte kan styra över. Allt annat har du målat upp i ditt inre och du försöker eftersträva det i tron på att det är så det går till. Det är väl kanske så det går till, när vi bara accepterar. Men vad vet jag?

Att du väljer att leva inuti din värld kanske får dig att må bra och kanske skulle det få även mig att må bättre? Mitt samvete klarar väl egentligen inte av alla andras snedsteg, eller? 

Det kan hända att jag lite för ofta har dåligt samvete och oroar mig i onödan, men jag står fast vid att vi har ett gemensamt ansvar för allt som händer. Vi har alla ett ansvar att ta hand om varandra (och då menar jag inte bara inom vänskapskretsen eller de människor vi möter dagligen,utan alla. Även om 'folk' verkar tro det som benämns "alla" eller "världen" enbart innefattar de vi känner), det som bestäms och att ta hand om vår omgivning. Med det ansvaret kommer även insikten om att det är så mycker mer som spelar roll, än att bara ta dagen som den kommer och göra det bästa av enskilda situationer som endast berör det egna samvetet och den egna utvecklingen.

Vi glömmer alltför ofta bort den större utveckling, som vi faktist alla är med om att skapa.


Jag vet knappt vad jag skriver. Nu måste borde jag plugga, och sen ska jag sova.