En hink i varje hand

1.När det regnade ute kunde jag stå på grusgången i bara strumpor med en hink i varje hand.

Jag samlade nämligen på droppar, de var så fina och jag hade ganska många.De liksom blänkte sådär som bara vatten kan göra. Det var inte lika roligt när det snöade, orkade aldrig tina. Vi hade ingen mikrovågsugn och sen var det för kallt för att stå på grusgången i bara strumporna.


2,Ibland åkte vi till badhuset. Kloret liksom fastnade alltid i ögonen och det sved så där ni vet och man försökte torka bort det med baksidan av handen och det började svida ännu mer. Efteråt hade jag röda ögon i flera dagar.


3.Det värsta jag visste var när bilarna slutade köra på vägen, tågen stannade och allt blev stilla. Det var för tyst på något sätt. Ingen som panikbromsade vid övergångsstället och inget tåg som visslade vid perrongen.


4.Varje skolavslutning åkte vi till Gränna och köpte glass. Jag minns att jag tyckte att det var för långt att åka för att köpa glass. Vi hade ju en glasskiosk i närheten och tanten med det röda läppstiftet luktade så konstigt.


5.Jag brukade tänka på att alla järnvägsspår leder någonstans, jag visste bara inte vart och varför skulle jag behöva veta det? Gräset växer alltid högt längs med vägen där inga bilar åker och solen lyser alltid någonstans på jorden, jag visste bara inte vart.


6.När det regnade brukade jag stå ute i bara strumporna och titta på molnen. De var alltid grå men dropparna blänkte lika fint ändå. Jag brukade samla på dom i små hinkar som jag höll i händerna. Jag tänkte aldrig på att jag blev blöt om strumporna för jag visste att det snart skulle sluta regna. Det gjorde det alltid.    


Kommentarer
Postat av: Linn

fint! Och kosntigt nog är det längre till Gränna än till Jönköping. har aldrig riktigt förstått hur det går ihop sig.. glad påsk!

2008-03-22 @ 19:09:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0