Paintspeeling

Varför skrev du? Var det något eller någon som spelade oss ett spratt, eller hade du medvetet planerat att skriva till mig? Du tvingar mig att radera, att sudda och förtränga. Trodde du att vi skulle ta upp kontakten igen och kunna prata med varandra? Jag tänker inte acceptera att leva med dig omkring mig, jag tänker inte acceptera att du styr mitt liv. Det räcker nu. Ett år har gått och du har förstört varje dag, varje vecka och varje månad. Jag tänker inte låta mig påverkas av allt som du har gjort längre. Det är inte jag som ska må dåligt, det är du. Jag vägrar byta nummer igen, jag vägrar ha vännerlås på bilddagboken och jag vägrar ha lösenord på bloggen.

Du, och allt som hände, är ett avslutat kapitel. Ord och handlingar ska glömmas bort och aldrig läsas eller skrivas igen, så låt mig vara!

 Jag vet att du läser det här, jag vet att du vet att det är om dig jag skriver. Jag vet att du vet att jag aldrig vill se dig igen. Någonsin. Jag vet att du fortfarande tycker att det var mitt fel...

Jag tänker inte censurera eller begränsa mitt skrivande bara för att du är läsaren. Du väljer själv om du vill läsa eller inte. Jag kan tyckas vara självisk nu, men det struntar jag i.

Jag vill få bort dig från mina sinnen. Om det så krävs att jag blir både döv och blind. Om det så krävs att jag måste skrapa bort dig från min näthinna med mina naglar.